Jag slökollar på How to lose a guy in 10 days och... Såna chick flicks får mig lite att längta efter en viss människa vid namn Tina! Vi är bäst på att kolla på chick flicks. Även om de egentligen är urusla.
DET ÄR FREDAG, WIHOO! Efter jobbet mötte jag upp Affe på Gerda. Jag hade dock hunnit springa en stund innan han ställde sig på löpbandet. Jag sprang i 45 minuter och sen gick jag på zumba! Dock så... Well, efter en kvart gav jag faktiskt upp. Jag brukar tycka att zumba är riktigt roligt och jag brukar faktiskt vara hyfsat bra på det. Vissa steg kan gtivetvis vara svårare än andra och det kan ta tid innan man får kläm på det eftersom jag inte har den naturliga rytmen i kroppen som vissa har men... Instruktören på dagens pass passade inte mig alls. Hon gick inte igenom några steg whatsoever utan bara körde på och så brukar inte den vanliga instruktören, som av någon anledning inte var där idag, göra. Synd! Men imorgon tänkte jag ge mig ut på en löparrunda och på söndag blir det antingen pilates eller aerobic på Gerda. Frågan är om man vågar ge sig ut ensam här i Linero nu med alla våldtäktsförsök och överfall den senaste veckan? Får dra med mig Camilla, haha.
Ligger och kollar på nyheterna på tv4, pausen ni vet. Jag har blivit "duktig" som läser tidningen vaaarje dag nu och flera gånge rom dagen till och med. På internet då alltså. Finns ingen poäng med att bläddra igenom en papperstidning flera gånger om dagen. Och jag försöker hålla mig uppdaterad gällande nyheterna på tv också! Mitt sätt att förbereda mig inför provet till Skurups Folkhögskola i maj. Blir väl dags att börja plugga in nobelpristagare osv snart också, för det har jag hört att man borde kunna...
Tänk om jag kunde... Ja, tänk om jag kunde samla alla mina tankar och få ner dem på ett papper eller i ett Worddokument utan att det låter som en enda röra efter tio meningar? Jag brukar nämligen tänka väldigt djupa tankar och får väldigt bra ideér t.ex. när jag sitter på bussen, när jag cyklar eller vad som helst... När hjärnan tillåter tankarna att vandra iväg av sig själva helt enkelt. Men sen glömmer jag vad det var jag skulle skriva om. Och om jag inte glömmer det så tappar jag lite inspirationen tills jag kommer hem. Eller så... Så lyckas jag komma ihåg och behålla inspirationen men tappar den snabbt igen när jag kollar ner på pappret och inser att första halvan av pappret låter supersuuuuuperbra men sen blir det en enda röra. Då får man göra om. Gör om, gör rätt. Och då tappar jag det. För egentligen vet jag inte vad jag skriver om? Jag bara skriver. Precis som nu. Och allt detta är ju en enda röra också, eller hur? Vilket är synd för egentligen är jag pretty good på att skriva. När och vart försvann det? Behöver hitta det de närmsta månaderna i alla fall.
Det blir ett långt inlägg nu men what the hell. Imorse när jag vaknade så kände jag först; nej fy fan, jag orkar verkligen inte gå upp. Jag orkar inte träna idag för jag har inte packat gymväskan och jag orkar inte cykla till jobbet för för en gångs skull vill jag inte komma fram helt svettig och äcklig och för en jävla gångs skull vill jag att det ska vara lönt att sminka sig innan jobbet utan att allt ska ha runnit bort innan man hinner fram. Av svett. Fräscht, va? Ja, allt detta hann jag tänka innan Olivia & Angus kom och knuffade på mig och gnällde om mig och jag var tvungen att gå upp i alla fall. Nu låter detta som en väldigt negativ morgon men det visade sig att det skulle bli precis tvärtom. Jag gav katterna mat, gick in i badrummet och i vanlig ordning ställde jag mig på vågen (jag har fått min fula ovana tillbaka att ställa mig på vågen mer eller mindre varje dag, mend et känns bra... Det hjälper mig att hålla koll.) och såg att jag har gått ner ytterligare 2 kg! Minus 6 kg nu alltså. GREAT! tänkte jag och blev gladgladglad. Tänkte vara lite djärv sådär på morgonkvisten och tog på mig ett par skinnyjeans som jag köpte för två år sen och som förvisso har passat på sistone men som inte suttit särskilt bra för gylfen har öppnat sig då och då av sig själv. NO MORE! De passade som handen i handsken banne mig. Endast en tjej kan förstå glädjen när ens skinnyjeans (jag har ytterligare ett par jeans som är mina RIKTIGA, RIKTIGA skinnyjeans egentligen men de vågar jag mig inte på riktigt ännu faktiskt...) passar en. Man blir euforisk. Så jag kände mig för att göra mig extra fin, vilket jag gjorde. Åt min goda frukost med fil och ekologiska müsli (ja, jag var tvungen att skriva ekologiska för jag har blivit duktig och börjat handla ekologiska varor och nu ska Tina och Lukas klappa i händerna men Tina är i vackra Indien så Lukas får klappa för henne också). Sen traskade jag iväg till bussen med mitt Jojokort som jag dagen innan hade fått av min snälla kollega Mariann då hon inte behövde det - men när jag kom på bussen var Jojoautomaten sönder så jag fick åka gratis och DESSUTOM var bussen för tidig så jag kom i god tid till jobbet.
Detta låter säkert som...Nothing, right? Men visst är det de små sakerna här i livet (t.ex. en trevlig busschaufför som låter en åka gratis istället för att krångla eller att man äntligen kommer i de där fina jeansen och har bevisat alla en gång för alla att man gör RÄTT i att spara istället för att slänga - för de kan ju passa nååågon gång i framtiden) som gör vardagslivet värt att leva? Plus att man måste drömma om spännande resor till Thailand : ) Annars klarar man verkligen inte vardagen.
PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar