BLIR MAN GLAD ELLER BLIR MAN GLAD? Man blir jävligt glad! Varför? Jo go' vänner nu ska jag för er berätta (vad den gossen gjorde en gång för längesen... lalala...) att idag kom en man från Manpower till receptionen och bad mig att gå med honom åt sidan. Jag blev nervös. Skulle han skälla på mig? Hade jag misskött mig? Hade BMC ringt till Manpower och klagat? NÄHÄ DU! Så jävla mycket tvärtom. Han hade minsann och dag hört så himla mycket gott om mig och de hade fått SÅ mycket beröm angående mig från många chefer däromkring och jag var så tillmötesgående, hjälpsam, serviceminded och allt vad han sa. När jag rodnade mer än vad Blyger skulle ha gjort och sa tack så mycket så sa han NEJ DET ÄR VI SOM SKA TACKA DIG FÖR ATT DET ÄR DU SOM GÖR ETT SÅNT FANTASTISKT ARBETE HÄR. Och han sa att det skulle komma ut en belöning till mig. Blev jag glad? Ja, jag blev så jävla glad! Det var precis vad jag behövde. En ordentlig jävla klapp på axeln.
Dessutom har jag varit hos en studievägledare och fått ordning på saker och ting. Jag ser saker mycket tydligare och klarare nu. Det känns skönt. Jag måste dock förmodligen läsa upp Matte B denna våren. Eller jag måste inte, jag bestämmer helt själv. Det beror ju på vad jag är intresserad av och vad jag väljer. Men det hade varit skönt att slippa vara hindrar hela tiden av den där nedrans matten. Någon frivillig som vill hjälpa mig igenom den?
BRA DAG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar