FÖRVIRRAD?

Jag är förmodligen en av Sveriges mest förvirrade människor
Nåväl, Skånes iaf
Och det är inte bara som jag säger
Jag är faktiskt känd som förvirrad och tankspridd bland mina vänner och familj. Jag kan inte ens räkna hur många gånger jag har slarvat bort
min plånbok eller nycklar. Och då menar jag inte att jag förlägger den. Jag helt enkelt glömmer att den ligger i knäet och bara reser mig upp och går vilket har resulterats i att den har hittats på både biografer, utanför huset hemma i Hörby, på Kulturen i Lund... Jag kan vara så klantig att jag glömmer en hel handväska och går från en frisörsalong utan den, sätter mig på ett tåg från Malmö till Lund och kommer inte på vad som fattas förrän konduktören kommer.
En gång på Jägers i gymnasiet höll mitt löshår på att trilla av så jag la det i min jacka i garderoben. I bilen på vägen hem upptäckte jag att det inte var där. Panik. Så vi vände om och snäll som Affe är fick han övertala vakterna om att släppa in oss igen och att det faktiskt finns idioter som mig som kan tappa sitt löshår... Hittade vi det? Ja, det flög omkring på någons fötter på grusplanen och på parkeringen. Galet.
En gång hade jag förfest och när det var dags att lämna huset och ta sig till
Malmö larmade jag huset och låste ytterdörren... Men lämnade hela baksidan öppen.
Så ni förstår? Tankspridd är nog rätt ord. Men jag har blivit bättre. Lite iaf. Jag förlägger inte precis ALLT
nu iaf. Men... Imorse när jag cyklade till bussen fick jag ett deja vu moment när jag insåg att jag glömt låsa. Jag hade aldrig hunnit med bussen om jag cyklat tillbaka. Kom på att
Gustav och Thess har en extranyckel. Ringde Thess för tänkte att Oscar förmodligen redan väckt henne... Inget svar. Jag hade verkligen panik och var SÅ nära att vända och strunta i
skolan. Ni anar inte hur många utskällningar jag har fått genom året för att jag är oansvarig osv och jag ville inte få det igen... Efter ett
par minuter kom jag på att AFFE ÄR JU FORTFARANDE HEMMA. Jag hade varit stensäker på att klockan var typ nio men hon var sju...
Well well. Tur var väl det :) jag hann med bussen iaf! Puss