söndag 26 februari 2012

A TRIP DOWN MEMORY LANE

Fick ett konstigt, drunken phone call inatt. Men fint och mysigt samtal var det. Behövligt even so, skulle jag vilja påstå. Vänner är väl det finaste man kan ha ungefär. Äkta vänner. De kryllar inte av dem direkt. De regnar inte ner från himlen och de växer inte på träd. Så när man väl har hittat den där eller de där få personerna som gör vardagen lite extra värd att leva... Som man kan sitta och göra absolut ingenting med men ändå ha the time of your life... Som du kan vara alldeles dig själv med. Stick with them. And don't let go.

American pancakes är världens godaste frukost (eller nej, faktiskt inte egentligen?) men magen mår icke bra känner jag nu. Dags att städa undan här när Viktor har åkt hem (förvånansvärt hur mycket en 9-åring kan stöka ner genom att bara sitta och spela tv-spel?) och sen ge mig på träningen! Jag behöver ut och ventilera mig känner jag. Mycket tankar i huvudet idag. Det finns så mycket som jag vill. Mycket. Alldeles för mycket.

KEEP IT IN YOUR PANTS, MISTER














<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar