WHY?

ångesten är slut. i princip. jag failade i helgen och har tagit tag i mig själv igen. men man får faila. inte så ofta som jag har gjort på sistone kanske. men idag efter skolan, trots kylan, tog jag på mig lite extra kläder och gav mig ut för lite löpning. har ni hört talas om crossfit? träning alltså. affe föreslog det för mig, så jag började idag. sprang 400 m, gjorde 5 push-ups, 10 squats... 5 rundor om. tanken är att man ska göra fler set och repitioner men med lätta vikter och ta i allt man kan. det sägs att det är en otroligt bra träningsform. 

imorgon ska jag gå på ett boxpass med mamma och på onsdag kör jag crossfitträning igen. nice nice.

jag får ofta höra att jag är för obsessed när det gäller mat och träning. det må hända, men ingenting jag gör är skadligt för kroppen osv. jag går inte på några farliga dieter, jag svälter inte mig själv. jag räknar för det mesta kalorier (har haft ett uppehåll från det ett tag men det är dags igen). varför? för att det är det enda som funkar för mig egentligen, både fysiskt och psykiskt. fysiskt sett så mår jag bra av det eftersom min kropp får varken i sig för mycket eller för lite energi. psykiskt sett så mår jag bra av det just av samma anledning - jag kan vara säker på att jag inte ätit för mycket (eller för lite!) och slipper därmed få dåligt samvete i onödan. man ska givetvis få unna sig ibland och kanske äta något man inte bör. men inte innan man har nått sitt mål - då funkar det inte att fuska. vilket jag inte har gjort än. och när jag "unnar" mig något som t.ex. kanelbillar, cupcakes eller liknande... så mår kroppen inte bra efteråt. så egentligen, why? varför är det fel att räkna kalorier?

nu blir det glee!

grattis världens bästa lappen!

<3